tisdag 18 september 2012

Elisabet Strid - ångra bara det du aldrig gjorde

Så skarp som ett laddat vapen och ändå så vacker och skör. Denna vackra nordiskt blonda kvinna som jag nu har framför mig på en stökig bar i Jurmala/Lettland, där ryska män sitter i det kala rummet på enkla trästolar och skriker sig hesa över fotbollsmatchen Polen-Ryssland.
Hon är förtänksam och inte eftertänksam, utan låter meningen klinga för sitt inre innan hon tar orden i sin mun. Jag älskar sådant, när orden smakar och insikterna och erfarenheterna har eftertryck, långt efter det att personen slutat prata. Så upplever jag Elisabet Strid, denna Wagnerianska vattennymf från Skåne.

Jag frågar henne:
När visste du att du ville bli operasångerska?
En kort stunds tystnad
-När jag gick på musikgymnasium skulle man ju pröva på alla olika sorters genre och när min lärare introducerade mig för den klassiska musiken kände jag så starkt att jag hade något att ge. Många i min klass blev intresserade av just det och vi fick göra små scener och urdrag ur operor osv. Då visste jag att det var inom det klassiska jag ville vara. När jag sedan gick ut gymnasiet fanns det under 90-talet ett amatörsällskap i Malmö som hette Operasemplice som jag gjorde många operaroller med.  Då när jag fick uppleva den underbara kombinationen av sång och teater så insåg jag att opera var det jag ville syssla med.

När kände du att karriären satte fart på riktigt?
Åter denna vackra förtänksamhet, munnen drar ihop sig lite och sedan ett leende
-När jag sjöng Rusalka, min första roll på Helsingforsoperan. Det har innan funnits stunder då det verkligen har varit potentiella tillfällen till att få en karriär, då allt har varit rätt, bra uppsättning, bra recensioner och bra roll men då ingenting har hänt. Men det var nog i Helsingfors det verkligen hände något som fick bollen i rullning.

Trots att Elisabet tar sina tankepauser känns det inte som om samtalet går långsamt, tvärt om det rullar på i en extrem fart, där vi stöter och blöter mina frågor, för att veta att vi förstår varandra, vilket det känns som om vi klockrent gör. Övertydlighet är ett ord som många gånger ekar i våra diskussioner som en koppling till både det sceniska och musikaliska behovet i operakonsten.

Offrar du för konsten?
Hon tittar lite hemlighetsfullt på mig.
-Ja, ett normalt liv. Att få ha en vardag är ett undantag för mig. Jag känner att jag går miste om så mycket som händer i de människors liv som jag vill ha nära. Det är en ständig våg i hur vida det är värt det eller ej. När allt stämmer i en produktion och man får göra just det som jag får göra, nämligen att sjunga drömroller så ger ju det här livet en stor utdelning. Men den dagen jag inte längre kan sjunga, vill jag inte att det står och faller med sången. Man måste lyckas skapa en riktig verklighet, den man vill leva i när det här är över.

Hur ser en premiärdag ut för dig?
-Som alla andra dagar fast med mer pirr i magen.
Är det någon skillnad beroende på vilken roll du gör?
-Egentligen inte, men om man gör t.ex. Gutrune i Götterdämmerung, som jag gör nu, då man ska hålla energin i 5 timmar, är det bara så att man måsta planera när och hur man äter så att man orkar.

Vilka är dina idoler? 
-Birgit Nilsson, hon var ju bara bäst. Jag är tagen av hela hennes resa, att ta sig från potatislandet i Skåne, till Stockholm och världen. Hon krossade allas fördomar med bravur.

Vad inspirerar dig?
Elisabet tittar ut i tomma luften för en sekund 
-Hela livet, säger hon, sedan lägger hon spontant till -alla som brinner, duktiga konstnärer. Några sekunder passerar igen. -Allt i livet inspirerar mig, men då jag verkligen känner av det är när jag möter människor som brinner. Men även en vacker skog, allt det tar jag med mig och omsätter på scenen och i musiken.

Vilka stunder ger dig störst erfarenheter?
-Erfarenheter kan ju vara både positiva och negativa som man tar med sig och varje gång man träffar nya människor får man ju nya erfarenheter, men en välförberedd regissör som har en klar vision av vad den vill åstadkomma och lust att tillsammans med en försöka komma den visionen så nära som möjligt, det ger mig mycket.

Har du något råd till mina bloggläsare?
-Lyssna alltid på din inre röst, det är alltid så många som tycker saker.

Har du något motto?
-Ångra bara det du aldrig gjorde! 
Jag reagerar, då det faktiskt också är mitt motto och har alltid varit.
-Och jag har börjat leva efter det också, säger hon, det har jag inte alltid lyckats göra, men nu gör jag det och det är ju att skaffa sig erfarenheter också. Jag tänker ofta, vad kommer det spela för roll om några år?

Jag sitter ett tag och funderar, hon är så slipad Elisabet, verkligen kniveggsslipad, smart och välbalanserad,  självmedveten. En otrolig artist, både privat och offentligt.

Har du något mål?
-Jag känner att jag har nått ett väldigt stort mål, kanske det största, jag får vara med. Jag får jobba med det som så många inte får chansen att göra och jag får stanna kvar. Jag får vara med. Det var mitt mål, visst finns det små mål kvar, roller jag vill göra osv, men jag känner inte att det skulle vara hela världen om jag inte fick göra dem, även om jag så klar vill.

Favoritroll? 
Kastar jag snabbt ur mig
- Det är alltid den jag håller på med i stunden, man ger hela sitt hjärta i just den rollen just då och det man lägger sitt hjärta i blir till ens favoritroll.

Drömroll?
-Salome, måste det nog vara.

Vart är du om 5 år?
-Jag hoppas att jag får vara där jag är idag, att jag får vara med och sjunga, får fortsätta. Kanske ha råd att vara hemma lite mer och skapa vardag.

Vad är den bästa egenskapen du har ifråga om ditt yrke?
-Det är egentligen mycket som spelar in, men en fördel jag har är att jag kan se ung ut på scenen. 

Ett scenminne.....?
-när jag sjöng Rusalka i Kapstaden då det var strömavbrott från och till under två veckors tid. Första gången jag fick sjunga rollen där utan avbrott var på premiären, det var något speciellt.

Do or don't do?
-Do! Absolut do! Våga, man måste bara våga! 
Och jag tänker när hon säger det att det är mottot som talar.
Ångra bara det du aldrig gjorde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar