torsdag 20 september 2012

Blomsterspråk och totala nötter

-Tänk pärlan i katedralens tak. Jag gör en anteckning om att jag ska tänka på pärlan. 
-Öppna luckan i nacken och dra ut tråden. Ja,ja, tänker jag, nu vill han bara djävlas. 
Men jag skriver snällt ner att jag ska dra ut tråden ifrån luckan i nacken. 
Jag fortsätter att sjunga en bit in i arian. 
-Nu, säger han och stoppar mig mitt i sången, pelaren av luft måste vidga sig här för att du ska kunna ta tonen. 
Jag ritar in hur pelaren ska vidgas på det speciella stället i noterna. 
Visst hjälper det. Sångläraren vet vad han pratar om, största delen av tiden vet jag det också. 
Men när jag kommer hem och öppnar mina noter för att öva, tittar jag på det kluddriga blyertsanteckningarna. 
Om någon såg dessa anteckningar som vi sångare kan komma hem med, skulle de tro att vi är totala nötter. 
Jag sitter en stund och bara stirrar ner i noterna, 
hur kommer det sig att vi kan bli hjälpta av dessa ologiska mentala bilder? 
En pärla i katedraltaket betyder ju liksom ingenting. Eller gör det det? 
Vet alla människor om att de har ett katedraltak i gomseglet? 
Det kanske inte är så svårt att förstå detta sångtekniska blomsterspråk, 
för samtidigt kan vi ju (i alla fall förr i tiden) förstå att sju röda rosor betydde ”jag älskar dig” och tio stycken var ett frieri. 
Idag smsar vi lol och =). Ur detta kan vi utröna meningar, sinnesstämningar, talton.
Kosma har ställt fram en skål med pistagenötter på soffbordet. 
Han sitter och skalar och äter nötterna, nöt för nöt. 
Jag sätter mig mitt emot honom och även jag börjar skala och äta. 
Nöt för nöt, tysta sitter vi där och skalar. 
Efter ett tag frågar jag honom om han tror att sånglärarens blomsterspråk kan hjälpa oss. 
Han öppnar en nöt. 
-Jo, säger han, det är väl enklare än att förklara hur en muskel ska utföra ett arbete, 
en muskel vi kanske inte ens vet att vi har.

Efter att vi spånat en stund sitter jag ensam och tänker att det kanske också är för att låta de muskler, 
som vi vet att vi har men som inte ska delta, att få slappna av.
Utan att uttryckligen säga: tänk inte på den muskeln, den ska inte vara med nu. 
Det skulle nog ha motsatt effekt. 
Ungefär som blommorna vi ibland ger säger: förlåt jag var dum, och munnen kan få säga: jag älskar dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar