tisdag 4 september 2012

Den Kosmiska pendeln

För några år sedan var jag och Kosma i New York. 
Det var sommar och man orkade knappt gå ifrån lägenheten i Bronx 
som vi fått låna av den underbara sångerskan Erika Sunnegårdh.
Men vi fick samla ihop de två pölarna i soffan som var vi, 
för att ta oss in till Manhattan någonstans mellan sjuttioandra och åttiotredje gatan. 

Jag finner mig placerad i en soffa, i ett mindre rum med en flygel, 
stora fönster ut över takåsarna 
och viktigast av allt en fläkt som rullar fram och tillbaka över rummet 
och som med några sekunders mellanrum är riktad rakt emot mig 
och svalkar mig ifrån min undergång. 

William Hicks, en vacker man, som tagen ur en svartvit film 
sitter vid flygeln och ger Kosma sina knep. 
Han är intelligent och rolig men undervisar med ett stort allvar: 
tyngden av vokalplacering och munform. 

Kosma lyssnar och lär. 
-Det är fantastiskt, säger Hicks efter 20 minuter. 
Du tänker ö-vokalen precis som jag menar och du har redan fått till den. 
De fortsätter jobba. Efter ytterligare 30 minuters arbete hör jag hur Hicks säger till Kosma 
att han inte borde dra ö-vokalen till sin spets, att han utför jobbet kanske FÖR bra. 

Då vet jag att Kosmas pendel har bytt sida; från minus till plus, från för lite till för mycket. 
Det är det som är så fantastisk med utveckling, vi söker den där sekunden då allt stämmer, 
då fläkten riktas mot oss, då pendeln är helt i lod.  
Om några minuter, timmar, dagar, ibland kanske år kommer pendeln att svänga tillbaka till minus. Men innan den gör det, för en underbar, kort stund får den hamna på +/- noll, perfektionen ifråga. 
Men som jag ser det så får den aldrig stanna av och bli statisk. 
Det är därför vi låter den fortsätta svänga och självmant sätter fart på den på nytt och på nytt.
För, för varje gång vi gör det kanske vi kan styra dess mönster lite bättre, 
avväga pendels hastighet och kanske parera.

Kosma har lärt mig så fruktansvärt mycket 
och detta är en av de saker jag verkligen känner att han givit mig; 
modet att våga låta pendeln svänga yvigt ibland, för att lära känna kontrasterna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar