tisdag 11 september 2012

Toscas slag om OsbyBorgen

En röst säger: Planerar resväg till Osby-stadskärna från Malmö centrum. 
Texten "LOADING..." blinkar ihärdigt på GPS skärmen och en utzoomad karta visas snart flimrande i glada färger. 
-Jag kan inte köra efter den här kartan, den är för liten. 
Regissören Adam Spreadbury-Maher börjar ratta på alla rattar och knappar som han ser framför sig. 
Inget hjälper. Vi börjar rulla och förvirringen är total.
Scenografen / kostymören Nina Fransson sitter i framsätet och börjar knappa in adressen i sin telefon. 
Hon guidar Adam ut ur Malmö och vi kör sedan efter det lilla röda strecket som jag skönjer i ögonvrån, på hennes mobil. 

Jag är omringad av underbart kreativa vänner till Adam. 
De har rest från London nu på morgonen för att åtnjuta premiären av Tosca i Osby. 
Alla på något sätt knutna till Adams prisbelönade företag Opera UpClose, som bedriver produktioner 
av hela operor i litet format, för att kunna sättas upp på små scener och udda miljöer, 
utöver deras egna scen på King´s Head Theatre. 
Det är livliga diskussioner i bilen, men vännerna slocknar en efter en i baksätet och vaknar yrvaket till 
när Adam är tvungen att småbromsa för att inte köra in i en traktor som kör framför oss på en av byvägarna som 
Ninas telefonGPS har letat sig in på. 

Väl framme i Osby, står byggnaden Borgen stadigt framför oss. 
På det lilla torget står en fontän och en korvkiosk. 
Jag och Kosma , som ikväll ska göra sin debut som Scarpia, smyger oss dit och tar en kebab. 
Han är ovanligt lugn och jag antar att det är för att Adam har jobbat honom in i säkerhet, 
med den enorma djupdykningen ner i rollkaraktären som de under den senaste månaden gjort. 
Inte ens sista minuten ändringarna har rubbat Kosmas trygghet. 
"-If we try everything, no one can tell us we did the wrong solution in the end, 
and you will know your character better than anyone else." har upprepats som ett mantra i repsalen.
Jag känner mig som hans vapendragare när vi närmar oss Brogen, 
luften vibrerar och jag försäkrar mig om att jag har med mig alla värjor in i den stora byggnaden. 
Allt skvallrar om premiär. Det är roddning och förberedelser överallt och vi smiter ner till logen efter att Kosma 
spelat död några gånger, men han kallas gång på gång upp till scenen så vi stannar i salongen efter tredje försöket.

En timma innan premiär kommer Adam fram till mig och bjuder ner mig till hans loge. Han behöver byta om inför kvällen och jag ska allt få mig en intervju under tiden (som ni kommer att få läsa om några veckor). 
Härligt inspirerad går jag därefter ut i foajén och tar mig kvällens första glas vin. 
Kan en premiärkväll börja bättre?

Snart väller publiken in och innan jag vet ordet av sätter föreställningen igång. 
Trots att scenen är så liten, så liten känns första aktens kyrka stor och rymlig. 
Man tror sig till och med höra hur kyrkans kupol ger sångarnas röster akustiska övertoner. 
Man dras in i den komplexa värld som ALLA medverkande lyckats skapa. Formatet låter en se allt. 
Man missar inte en munryckning hos sångarna. Hur kan man inte påverkas av att nästan själv innefattas i scenbilden, krypandes in under kjolarna på Tosca, höra hennes avklippta andetag och uppriktiga snyftande vid bara synen av Scarpia. Musikerna leder en tanke till den nästa och tar vid där sången tar slut. ALLA är av största vikt. 

Man ser att MalmöOperan satsat stort på denna uppsättning, inte bara ekonomiskt utan i alla avseenden. 
Vid premiärskålen efter långa applåder och visslingar berörs jag djupt över operachefen Bengt Halls vackra tacktal till var och en i ensemblen, musiker, regissör osv. 
Han ser var och en djupt i ögonen och tackar med personliga ord den han har framför sig. 
Hur kan en man i hans position se det som så viktigt att bilda en personlig relation till var och en i produktionen? 
I mina ögon är det en stor man, som ser vikten av det mänskliga värdet på ett sätt som jag aldrig förut upplevt. 

Toscateamet har vunnit slaget om OsbyBorgen. 
Turnéspelet fortsätter och på tisdag möter de Ängelholm med nyputsade känslor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar