onsdag 6 november 2013

Kosma Ranuer - att växa med uppgiften

Vi sitter mellan en av Kosmas arbetspass och pratar över en kopp kaffe. 
Trots att vi bor ihop, är vissa perioder av året fyllda av egna projekt och tunt om tid tillsammans. 
Inför en ny roll ger han sig ett strikt schema som gör att han tillbringar mycket tid i sin sångstudio. 
I början kan han vara hemma för uppgiften, men efter ett tag kräver arbetet mer isolering, 
då det brukar uppnå starka ljudnivåer och mycket nötande av text och melodi. 
Det skulle slita på oss båda att behöva höra den andra öva hela tiden. 
Jag måste säga att dessa fikapauser är underbara, vi kan sitta och få diskutera av oss eller fråga varandra saker om arbetet, ibland för att få uppmuntran, ibland för att få veta om man hamnat lite från spåret eller ej. Vi kan varandras röster väldigt bra vid det här laget och det gör att man lätt kan säga om det den andra gör låter hälsosamt eller ej osv. 
Jag förvånas ofta över hur ett parti han har sjungit för mig tidigare i veckan kan låta så annorlunda efter att han stått i sin studio några dagar själv. 
Hur rösten kan landa och mogna i ett parti. 
Det var något jag hade svårare att avgöra förut, 
då vi inte hade egna utrymmen att öva och jag hörde honom varje dag. 
Helt oförberett börjar jag fråga honom lite frågor och det eskalerar till en intervju som underbart nog faktiskt lär mig mycket nytt om den underbara man som inspirerar mig så mycket varje dag. 
Med hans tillåtelse ska ni nu få ta del av den inspirationen. 

Vad inspirerar dig i ditt yrke/ hur finner du inspiration: 
- Omgivningen. Inspirationen kan komma från de mest oväntade håll, men i mitt fall sker det ofta när jag ser en bra film eller läser något. Någon kan berätta något eller något jag upplever själv. 
Helt enkelt saker som berör mig: inspirerar mig.

Vilka är dina förebilder: 
- Jag kommer inte undan att säga Bastianini, i regel många av dom stora sångarna från den tidigare generationen. 

Hur tror du det kommer sig: 
- Jag tror att det inte krävdes av dom att vara färdigutvecklade sångare i samma stund de började sjunga.

Hur förbereder dig inför ett jobb: 
- Nu mera så grundligt som möjligt med research och en djupgående analys av rollen och börjar sjunga på rollen ganska långt in i processen. Jag startar med texten och bakgrundshistorian och lägger musiken sist. det är för att jag tror att min kunskap om partiet kommer redan från början plantera de nyanser och färger som partiet kräver och som sedan kan utvecklas och fortplanta sig i musiken och färga av sig i min sång.

Vilket är ditt bästa opera minne: 
- Det var att göra Triptyken i Riga. 
Jag fick sjunga både Michele och Gianni Schicchi under en och samma kväll. Rollerna är väldigt olika. Det var en utmaning och jag klarade av den. Jag fick verkligen växa med uppgiften. Jag längtar ofta tillbaka till just dom rollerna. 

Vilket är ditt bästa publikminne: 
- Det är faktisk inte opera, utan Tom Waits på cirkus. Han är en av de största artisterna som finns. Ett bra exempel på något som inspirerar mig: ett bra artisteri är ju ett bra artisteri oavsett om det är en operasångare eller inte. Jag och min kompis satt på första raden och bara dreglade över hur bra han var.

Berätta om din debut: 
- Den var i Malmö som Monterone i Rigoletto. Jag hade precis flyttat dit och på tåget träffade jag Fredrik Zetterström som sa att han just tackat nej till rollen och att jag borde söka den. Så blev det och det kändes overkligt när jag fick veta att jag fått rollen. Rollen är liten men betydande och kräver vacker sång, så uppgiften kändes betydelsefull och utvecklande.

När blev du biten, vilket ögonblick visste du att det var opera du skulle jobba med: 
- Jag slog vad med en kompis att jag kunde sjunga opera (då hade jag inte en tanke på att sjunga) och på en teaterpremiär satte hon dit mig igenom att presentera mig för en man som visade sig vara sångpedagog, jag kunde inte backa ur och fick ta en sånglektion för mannen som var visade sig vara Dag Schantz. Efter den lektionen var jag biten och bara några lektioner senare visste jag att det var detta jag ville hålla på med.

Ger du några offer för din konst: 
- Absolut, hela tiden på många olika plan. Jag tycker att man ger offer på samtliga aspekter av ens liv. Men det är absolut värt det, för livet berikas och man får något annat tillbaka i exakt samma aspekter. Det är vad som menas med att leva för konsten, för mig.

Vem har varit din största motor - hjälpt dig att utvecklas: 
- Utan tvekan Oscar Figueroa. Jag har haft flera viktiga människor i mitt liv, men den absolut viktigaste var Figueroa som fanns där precis i början av min utveckling, 
på precis det sättet jag behövde.

Vad är det viktigaste i operakonsten: 
- Äkthet

Favorit opera: 
- Boris Godunov

Har du något mål: 
- Att dö lycklig.

När känner du att du får som mest erfarenheter: 
- När jag får utmaningar som jag klarar av.

Har du något motto: 
- Allt ordnar sig men inte nödvändigtvis av sig själv.

Drömroll: 
- Jag skulle verkligen vilja göra Rigoletto.

Favoritroll: 
- Boris Godunov, men det är inget jag ser mig själv sjunga i nuläget.
Var är du om fem år: 
- Förhoppningsvis mitt i karriären.

Vad är viktigast för dig i arbetsprocessen: 
- Nyfikenhet

Om du fick gå din utbildning igen vad hade du gjort likadant och vad hade du gjort annorlunda: 
- Jag hade fortfarande satt sången först; övat jätte mycket och utforskat rösten. 
Det jag hade gjort annorlunda... jag hade satsat på att lära mig spela piano. 

Vad gör du precis innan du går på scenen: 
- Tar ett djupt andetag, tänder lampan och kastar mig ut.

Do or don´t do?: 
- Gör det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar